25 års jubileumsskrift

Vagnhistoriska Sällskapets
25-års jubileum 2011
När vi nu träffas på Yxtaholms Slott i Södermanland är det nästan på dagen 25 år sedan, som
föreningen den 7 september 1986 grundades på det välkända Margretetorps Gästgifvaregård
i Skåne. Vid detta möte valdes en interimsstyrelse med Lennart Andersson som ordförande.
Föreningens första namn var Vagnhistoriska Klubben. Så vill man vara riktigt “korrekt”, så
kan man tycka att det var vid det första årsmötet i Lidköping i april 1987 som man beslutade,
att vår förening skulle heta Vagnhistoriska Sällskapet. 1986 bildades trots allt vår förening
men fick sitt nu varande namn året efter.
I den trevande början kom frågorna om vad vi skulle syssla med i vår ideella förening. Efter
hand formades vår målsättning och i kommande stadgar fastställdes det.
I våra stadgars § 1 står fortfarande “bevara och utveckla kunskapen om äldre tiders
ekipagekultur och väcka intresse för denna.”
Vid årsmötet i Medevi Brunn, Motala 2001 antogs reviderade stadgar vilka fick tillägg i § 1
“Här inbegripes hästdragna vagnar, slädar och redskap.” De gamla redskapen höll på att
försvinna, och många har kunnat räddas de senaste åren genom våra medlemmars försorg.
Starten var något blygsam. Vi hade inga pengar och bara några få medlemmar, som alla
arbetade helhjärtat ideellt. Man byggde upp ett kontaktnät mellan människor som var
intresserade av den gamla åkdonskulturen. Man reste runt och tog kontakt med ägare till
gårdar och ägare till de samlingar som man lyckades få nys om. Man lyckades långt över
förväntan att väcka ett intresse för bevarande av kulturföremålen som man ägde.
Informationen om vår verksamhet spreds och medlemmar värvades. Medlemsavgiften var då
75: -/året. De från början små inkomsterna och det myckna ideella arbetet möjliggjorde för
oss att ge ut ett informationsblad (skrivet på en gammal Halda skrivmaskin.) Då en lycka att
kunna sprida information på ett bra sätt. Många intresserade ökade efterhand medlemsantalet.
Sporrade av utvecklingen anordnades studieresor till olika intressanta mål både i Sverige och
övriga Europa. Tanken var naturligtvis att kunna erbjuda medlemmarna kunskapsutbyte med
andra “vagnfantaster”. Knyta nya kontakter och sporra till bra omhändertagande av sina
objekt. Under de 25 åren som vi verkat har vi kunnat genomföra 2-3 resor per år. Fantastiskt
att så många medlemmar vill följa med på resor. Endast någon gång under åren har vi fått
ställa in resa p.g.a. för få deltagare.
Alla de värdfamiljer som vi besökt på våra studieresor har mottagit oss med mycket stor
gästfrihet och öppnat sina dörrar till vagnarna och i många fall också till sina hem.
Våra resor observerades av massmedia och gav ytterligare information om Vagnhistoriska
Sällskapet.
Kurser i vagnvård, tapetseri etc. har anordnats och alltid varit populära. En hel del vagnar och
slädar har på så vis säkert återställts till ett bra skick. Under god kursledning har deltagarna
lärt sig mycket om vagnvård och renovering.
Hembygdsförbundets länsavdelningar har visat stoft intresse för våra kurser och många av
deras medlemmar har deltagit.Kataloger, böcker och faktalittera tur inom ekipagekulturen har under åren varit en viktig
fråga för oss. När vi får kännedom om intressanta skrifter undersöker vi om intresse kan
finnas hos medlemmarna och om vi av kostnadsskäl har möjlighet att låta göra ett nytryck.
Under Sällskapets första år lät vi som första katalog trycka “Thulins Åkdonsfabrik i
Skillingaryd”. Sällskapet hade ingen ekonomi till en sådan satsning, men chefen för tryckeriet
var så hygglig och trodde på vår verksamhet och våra sympatiska ”förhandlare” att han tillät
oss att få tryckkostnaderna på avbetalning. Katalogen sålde bra, och ganska snart kunde vi
betala vår skuld. Även nästa katalog vi tryckte kunde vi få på samma villkor. Vilken hjälp!
Efter dessa första satsningar har en mängd kataloger och böcker tryckts. Många
originalkataloger har vi fått låna av medlemmar.
VHS har också tag fram en ”Vagnhistorisk handbok” framtagen av en arbetsgrupp inom VHS.
Planer finns för en ordentlig revidering/omarbetning av boken.
Våra kontakter med övriga Norden har under alla år varit gott.
Vi har en del medlämmar från Norge, Finland och Danmark. Man har inte haft någon
motsvarighet till en ren vagnhistorisk förening i dessa länder. Finland har den 17 juni 2009
grundat en vagnhistorisk förening, men de goda kontakterna består.
Senaste knutna kontakten och medlemskap har vi med CAA (Carriage Association of
America). En intressant kontakt med mycket informationsutbyte.
Det har under åren gjorts stora in satser att på tävlingar, mässor, evenemang etc. sälja vår
litteratur och sprida information och värva nya medlemmar. Tyvärr har det de senaste åren
sparsamt representerats av VHS på dessa ställen, någon trend som vi hoppas vänder. Vi
behöver både sälja av vårt förråd och få in nya intresserade medlemmar. Vi behöver också
medlemmar som vill arbeta i styrelsen för att hjälpa till att utveckla Vagnhistoriska
Sällskapet.
Vårt första enkla medlemsblad har först ersatts av ett gult trevligt häfte i A5- som spreds till
medlemmarna. Från nr. 3-4/1992 har Ekipage tryckts i A4-format och i färg. Vi får från
mediahåll ofta beröm för vår tidning. Roligt, men ännu roligare är om våra medlemmar i VHS
uppskattar den. Vi tror att den är en viktig länk mellan oss spridda över hela landet.
Ekipage var under många år annonsfinansierad, då vi hade en enastående annonsförsäljare i
Helsingborg. Tyvärr avled han alldeles för ung och vi stod utan hjälp.
Under några år har vi tvingats stå för hela kostnaden för utgivningen. Det har varit tungt för
Sällskapet. Styrelsen har arbetat för att finna bra lösningar, och äntligen har vi funnit en
säljare som hjälper oss med annons försäljningen. F.n. kan vi trycka tidningen för halva
kostnaden, och målet är att nå ännu bättre finansiering.
Vagnhistoriska Sällskapet har nu också en hemsida, som styrelsen gör allt för att hålla
intressant och aktuell. Vi måste som historisk förening ändå tänka på det finns medlemmar
som inte ägnar tid och intresse åt dessa dagens nymodigheter.
Har du möjlighet så besök hemsidan med jämna mellanrum. Där kommer att finnas aktuella
händelser.
Sällskapet har i samband med jul arrangerat träffar för att ta del av jul bordets läckerheter.
Det har varit trivsamt att träffas för att umgås en stund och koppla av in för julens aktiviteter.
Vi har besökt bl. Röstånga Gästgivaregård, Spångens Gästgivaregård, Dalby Gästis, Brösarps
Gästgiveri, Kohlswa Herrgård, Dufweholms Herrgård, Rinkesta slott, Sätra Brunn, KolbäcksGästgivaregård, Plevnagården, Rockelstad slott, StrömsholmKlevs Gästgivargård, Värdhuset
Gripen, Ryttmästarbostället.
Vagnvårdsgruppen, som består av några mycket intresserade och kunniga medlemmar har
under åren på ett förnämligt sätt hjälpt till när det gäller att “ta till vara” vagnar och selar.
Många ställen har besökts och glädjande nog, så har det tänds ett intresse hos ägarna för att
inse värdet av sina objekt och fortsättningsvis vårda dem väl.
Säkerligen har genom deras arbete en mängd åkdon räddats till eftervärlden.
Vagnhistoriska Sällskapet har de senaste åren engagerat sig i Tradionell Körning. Den första
körningen ägde rum i Skåne och följdes av fler. Formen av denna typ av körning blev mycket
populär. Man ställde upp med vad hade i hästväg likaså i vagnväg. Viktigt att veta är att detta
inte är någon tävling utan en samling för att köra. Tanken bakom Tradionell Körning är att
träffas för utbyte erfarenheter medlemmar emellan, bruka sin (kanske renoverade) vagn, köra
med sin häst och lära sig lite om stil och etikett.
Styrelsen tycker det är en fin form av aktivitet och har ett gott samarbete med bl.a.
Sparreholm och Valla. Kontakterna med Norges aktiva är goda och erfarenheterna delges
varandra.
25 år har gått sedan starten. För Vagnhistoriska Sällskapet har det varit en intensiv tid med
toppar och svackor, som i alla föreningar. Eventuella problem har kunnat lösas inom
Sällskapet, och det är en styrka.
Det är idag en glädje att få vara med i Vagnhistoriska Sällskapet.
Stort tack är vi idag skyldiga de entusiaster som för 23 år sedan trodde på en intresseförening
som denna och banade väg till Vagnhistoriska Sällskapet i nuvarande form. Vi får nu inte slå
oss till ro utan fortsatta att arbeta intensivt efter våra stadgars målsättning.
Det finns ännu mycket att göra för oss. Vi måste synas ute på olika evenemang, vi måste
fortsätta vår kursverksamhet, studieresorna är viktiga, bokförsäljningen skall bli effektivare
för att ge möjlighet till intressanta nytryck, tradionell körning kommer, PR blir viktigare och
viktigare, policyfrågor mm. Listan kan göras lång på kommande projekt. Låt oss tillsammans,
när vi går mot 30 år, hjälpas åt att ytterligare föra vår förening framåt.
Vagnhistoriska Sällskapet måste bli en intresseförening som man alltid vänder sig till i frågor
inom vårt område. Vi skall ha kompetensen.
Låt Vagnhistoriska Sällskapet präglas av vad en av våra medlemmar skrev:
“I en ideell organisation heter smörjmedlet gemenskap och engagemang för gemensamt
intresse.”
Tommy Blomquist